När jag vaknade i morse hade värken försvunnit och jag kände en enorm lättnad över det så jag struntade i att ringa till HC och få råd. Men lyckan varade inte speciellt länge för redan innan jag hann få i mig frukost kom värken tillbaka igen och det var bara att plocka upp telefonen och ringa ändå.

 

Jag hade sån tur att jag fick en läkartid på eftermiddagen för att se om de kunde göra något mer än sist eftersom jag faktiskt hade onte denna gång. Väl på plats fick jag träffa en annan läkare än sist så jag fick berätta min story igen samtidigt som han fyllde i med lite egna frågor och funderingar. Han klämde på olika ställen på magen för att se vart jag hade ont och sedan skickade han mig till provtagningen för urin- samt blodprov.

 

Därefter fick jag gå tillbaka till läkaren och precis som i påskas tydde resultatet på att jag hade en urinvägsinfektion. Knappast troligt tänkte både jag och läkaren, men vi kom ändå fram till att det var värt att prova en pencilinkur mot detta, ifall att det skulle bli bättre. Så nu går jag på pencilin i några dagar och på måndag skickas mitt urin för fler provtagningar för att se om de kan hitta något annat. Förhoppningsvis går värken över nu och håller sig borta tills jag får en tid på sjukhuset i Stan och får någon rätsida på vad det kan vara för fel på mig.

 

Fortsättning följer.