Julen kryper allt närmare och eftersom detta är den första julen som jag inte bor hos mina föräldrar kommer det en hel del funderingar kring denna högtid och dess traditioner. Under hela min uppväxt har vi varit väldigt noga med traditionen kring julgranen. Den ska först och främst vara äkta och den ska hämtas ute i skogen av oss själva. Sedan ska den inte in i huset och kläs förrän den 23e. Punkt slut.

 

Men de senaste veckorna har jag haft en så stark längtan efter att få ta in den där granen och tillslut kunde jag inte stå emot längre. Så igår åkte jag och mamma hem till henne och hämtade granen, som vi hämtade ute i skogen redan i oktober, och stoppade ner den i julgransfoten som jag haft framme i en vecka. Efter att ha spenderat en stund på att pynta den gröna och väldoftande skönheten hade de protesterande rösterna i huvudet lugnat ner sig och jag kände hur julkänslan äntligen kom smygandes.

 

Tidigare år har det alltid funnits så mycket som gjort att man fått den där härliga julkänslan, men i år verkar allt detta ha försvunnit. Vi har ingen snö, det har knappt varit minusgrader, jag har inte bakat pepparkakor eller lussebullar och jag har inte ens lyssnat på julmusik. Därför blev granen mitt sista hopp för att få känna den där julkänslan och jag kan inte säga annat än att den levererade. Tänk vad positivt det kan vara att bryta traditioner.