I går förmiddags fick jag ett samtal från mamma som var på väg hem efter några dagar i Klövsjö. Det var bara det att hon ramlade när hon åkte slalom och efter ett besök på Fjällhälsan i Hede blev hon skickad till akuten i Östersund, så hon skulle bara hem och byta om och undrade om jag ville följa med som sällskap. Eftersom jag själv varit ensam på akuten och därför vet hur fruktansvärt tråkigt och långsamt det kan vara så gjorde jag mig i ordning och följde med.

 

Någon gång kring 16.30 anmälde vi oss i receptionen på akuten och kort därefter fick vi träffa en sköterska. Sedan började den långa väntan. Vid 20.30 hade jag träffat en vän, mamma tre kollegor och vi satt fortfarande på samma plats som när vi kom 4 timmar tidigare. Jag hade dessutom hunnit köpa sushi som vi smaskade i oss medan de andra stackarna i väntrummet tittade på. När de sedan började skicka hem folk och bad dem komma tillbaka morgonen efter började vi tappa hoppet, men kring midnatt fick vi äntligen komma in på ett rum och vänta lite till.

Till slut fick vi träffa både läkare och överläkare och det hela slutade med en gipsad tumme.

 

Alla som någon gång varit på akuten i Östersund vet att det tar tid, men ingen av oss hade nog räknat med att klockan skulle bli 06.30 innan vi äntligen fick komma hem till våra egna sängar igen. Som tur var hade jag inte bokat på mig något jobb idag, så jag vaknade lagom till sambon kom hem från jobbet. Nu är det läggdags igen och det känns skönt att veta att jag inte behöver spendera en till natt på en hård träbänk i Östersund. Godnatt.