I januari var jag på gynmottagningen i Östersund för att ta reda på vad som kan vara orsaken till de magsmärtor jag haft av och till sedan påsken 2015. Det konstaterades då att mina problem inte var gynekologiska och läkaren pratade om att det snarare var något med tarmen.

 

Jag trodde då att det skickades en ny remiss för att kolla upp detta så jag gick bara och väntade på ett papper med en ny tid till en ny avdelning. Sedan dess har jag inte haft några större besvär och har därför inte brytt mig i att jag inte hört något på nästan 8 månader, men förra veckan kom den där hemska värken tillbaka igen. Så jag ringde till receptionen på Östersunds sjukhus då jag inte visste vilken avdelning jag skulle kontakta och efter en ny kontakt med gynekologavdelningen visade det sig att det blivit ett missförstånd. Tydligen kunde inte läkaren jag träffade i januari skicka en remiss direkt, utan det var upp till mig att på nytt kontakta min hälsocentral så att en ny läkare kunde göra en ny bedömning och skicka en ny remiss.

 

Att få kontakt med HC här i Sveg är inte helt enkelt. Det gäller att ringa vid precis rätt tidpunkt för att få en plats i kön och chansen för att lyckas med det är ungefär lika stor som att vinna på triss. Efter några försök kom jag i alla fall fram och blev då lovad att bli kontaktad senare på dagen med förslag på en tid när sköterskan diskuterat med läkaren. Dagarna gick utan att jag hörde något så här om dagen fick jag ringa en gång till. Som tur var hade de precis fått in en avbokning och erbjöd därför mig den tiden i stället.

 

Jag fick träffa en riktigt bra läkare som verkligen tog sig tiden att lyssna på min historia och han ställde frågor för att verkligen få en helhetsbild av mitt liv och mina besvär. Han förklarade dessutom på ett bra sätt hur kroppen fungerade och kunde reagera på olika sätt. Efter en mindre undersökning skickade läkaren en ny remiss till Östersund för att göra en rektoskopi. Sedan pratade vi om att ta lite olika prover och där var det dags för ännu ett missförstånd.

 

Tanken var att jag skulle direkt till LAB för att ta dessa prover, men jag förstod det som att det skrivits på remissen att dessa prover skulle tas i Östersund. Som den virrpanna jag är cyklade jag därför hemåt med ett litet stop hos mamma för att vattna blommor. När jag väl kom hem fick jag ett samtal från en orolig läkare som undrade vart jag hade tagit vägen så det var bara att cykla tillbaka och sätta sig i väntrummet på nytt.

 

Nu är det alltså bara att vänta på ännu en remiss till Östersund. Förhoppningsvis är detta det sista steget för att ta reda på vad som är fel på min kropp.