Det har inte blivit många skrivna rader här under det senaste året. Inte för att det inte hänt något, utan snarare för att det hänt för mycket. Jag har haft fullt upp med livet i sig självt så suget och behovet av att skriva här har helt enkelt inte funnts.

 

Nu har jag dock ändå börjat känna att jag måste få ur mig lite ord och meningar, bara för att rensa ut det som legat och snurrat i mitt huvud lite för länge. Nog för att jag har många fina vänner jag kunnat bolla och bearbeta mina tankar med, men ibland är enda sättet att verkligen få ur mig allt att skriva.

 

Första halvan av 2017 har väl varit precis som vanligt, fylld med hockey och skotertävlingar. Men någon gång under mitten av sommaren kom jag in i en riktigt låg period där jag funderade alldeles för mycket och byggde ett tjockt skal runt mig själv. Jag pratade knappt med någon, utan flydde genom at jobba, gå långa promenader och sova. Till slut var inte detta hållbart längre och jag insåg att ja var tvungen att ta tag i det som tyngde. I slutet av september bestämde jag mig därför för att flytta ifrån min sambo och bo hos min mamma ett tag för att få komma ifrån och känna efter vad jag egentligen ville. Det hela slutade i att jag gjorde slut.

 

Efter det har det varit en ganska turbulent tid där det varit mycket på samma gång. Samtidigt som jag försökte bearbeta och läka mig själv hade jag ett ansvar över hockeyn och mitt i allt bytte jag dessutom jobb. I början gick det ganska bra och jag körde på precis som vanligt, men tillslut orkade inte kroppen med längre och började säga ifrån. 

 

Trots detta har de senaste månaderna varit riktigt bra. Jag har träffat många nya människor som gjort avtryck på olika vis. Jag har testat mig fram och utmanat mig själv till att göra saker jag inte skulle gjort tidigare. Jag har lärt mig att vara lite ego och göra saker som JAG vill och som JAG mår bra av. Allt detta har gjort att jag utvecklats på många plan och jag känner mig enormt mycket tryggare i mig själv idag än jag gjorde för ett år sedan. Självklart har jag fortfarande dagar då jag ifrågasätter mig själv och vad jag håller på med, men i det stora hela mår jag faktiskt riktigt bra. 

 

Tänk vad livet kan vända fort och tänk vad bra allt kan bli trots att det mitt i allt känns helt hopplöst. Det gäller bara att fortsätta kämpa och ta hand om sig själv så löser sig resten.