Min sambo tävlar i skotercross och i helgen körs Arctic Cat Cup i Östersund. Då jag har hockey i morgon bestämde jag mig för att åka upp över dagen i egen bil.

För att kunna vara med hela dagen och se såväl träning som tävling utan att behöva stressköra ställde jag klockan tidigt och kom iväg strax efter sex. Jag var nästan ensam på vägen och fick ett bra flyt i körningen men strax före Krokströmmen händer något.

Det börjar med att radion lägger av. Jag suckar och tänker att den glappar och trycker därför till den lite vilket gör att den hoppar igång igen. Men ganska snart stängs den av igen så jag ger upp och finner mig i att resten av resan får spenderas med tystnad.

Sedan märker jag hur hellyset blir sämre och tillslut märker jag ingen skillnad på hel- och halvljus. När servicelampan och varningslampan för krockkudden tänds börjar jag fundera på om jag ska stanna men att stanna mitt i mörka skogen kändes inte så lockande.

Därför fortsätter jag och bestämmer mig för att stanna när jag kommer fram till Ytterhogdal. Men innan jag kommer dit börjar även instrumentpanelen ge upp och när jag ska varna en bil som kommer i kapp fungerar inte blinkersen. Dessutom känner jag att min fart sjunker allt mer och inget händer när jag trycker ner gaspedalen.

Jag lyckas få igång allt igen genom att stänga av fläkten och gasar upp till så hög hastighet det går. Sedan rullar jag in på statoilmacken i Ytterhogdal och slänger i handbromsen så fort jag kommit ur vägen.

Där står jag helt ensam i kylan och är redo att lägga mig i fosterställning och storböla. Lyckas ändå samla mig och ringer till mamma som genast kliver upp ur sängen, hoppar in i bilen och kör för att hämta upp mig. Under tiden klär jag på mig allt jag har med mig och börjar fundera på att skita i allt och åka med mamma hem igen.

När mamma väl kommer slänger jag mig direkt in i hennes bil för att tina upp. Sedan packar vi över alla saker och börjar åka hemåt, men innan vi kommer ut ur byn lyckas mamma övertala mig att åka till Östersund ändå och erbjuder sig att köra dit mig.

Efter mycket om och men tar jag mig alltså ut till Gräfsåsens motorstadion och kommer in lagom till första start. Väl på plats lyckades jag även lösa det med skjuts hem igen och satte därmed punkt för den värsta otursdagen genom tiderna.