Så har det gått sådär lång tid sen senaste gången det skrevs igen. Precis som sist har det hänt så sjukt mycket i livet det senaste tiden att det är svårt att ens hinna summera allt i tankarna så att få ner det i text här kanske är att ta sig vatten över huvudet, men efter lite för många sömnlösa nätter måste något ut.

 

Sensommaren, hösten och början av vintern 2017 vart en ganska turbulent tid men vid årsskiftet kände jag ändå att jag var på väg tillbaka igen. Under vårvintern 2018 hade jag hittat tillbaka till mig själv och kände dessutom att jag utvecklats så pass att jag vågade släppa taget mer och sådär klyschigt verkligen leva livet, vara i nuet och fånga dagen. Jag fokuserade helt på mig själv och vad jag ville och sket fullständigt i vad andra skulle säga och jag kände verkligen att jag nått någon typ av topp i mitt liv. 

 

Detta gjorde såklart att jag mer och mer kom in på tankar att det kanske var läge för mig att testa något nytt och se något annat än tryggheten hemma i Sveg och efter mycket funderande och vägande fram och tillbaka valde jag att inte förlänga min provanställning på ICA utan i stället söka mig tillbaka som timvikarie i handikappomsorgen. Eftersom jag knytit nya kontakter neröver Hälsingland och dessutom har mamma boendes i Alfta valde jag att söka jobb som sommarvikarie i Ovanåkers kommun och jag blev lämpligt nog placerad på ett boende på gångavstånd från mammas lägenhet.

 

Tanken med detta var att testa mina vingar på ett nytt ställe och ändå ha lite trygghet ikring mig ifall det inte skulle gå som jag tänkt mig. Samtidigt var det ett bra sätt att få in en fot i både arbetslivet och det sociala ifall det skulle kännas så bra att jag var beredd att lämna Sveg bakom mig.

 

M E N

 

Precis under den perioden då jag börjat se fram emot en sommar i Hälsingland med allt vad det skulle innebära vänds allt upp och ner på bara ett par dagar. Jag träffar någon som får mig att känna något jag inte trodde jag kunde och helt plötsligt var det mer ångest än förväntan som sköljde över mig när jag tänkte på sommaren.

 

Nu har det gått någon månad och precis som tidigare har ju allt slutat bra, även fast det inte blev som tänkt. Åter igen har jag lärt mig att allt blir bra i slutändan bara man är modig nog att släppa taget och bara följer med.