Att jag är en aning otursförföljd vet nog de flesta vid det här laget, men i fredags tog jag mig nog ändå till en ny nivå.

 

Jag kom hem något stressad från jobbet då jag skulle till grannen på middag innan vi skulle bänka oss framför sista avgörande åttondelsfinalen i SHL mellan Luleå och Brynäs. Trots att jag hade slut på batteri i mobilen hade jag headsetet i öronen, men när jag drog ut det hörde jag vatten som skvalade. Min första tanke var att jag glömt stänga av vattenkranen på toaletten så jag suckade och vred huvudet mot ljudet.

 

När blicken sveper förbi badrummet möts jag av ett inferno. Varmvattenberedaren ligger på golvet, tvättmaskinen har vält, rören till varmvattenberedaren är böjda åt alla möjliga håll och det sprutar vatten kors och tvärs. I normala fall hade jag nog brutit ihop totalt och börjat storgråta, men med tanke på hur livet sett ut den senaste tiden kunde jag inte göra annat än sucka och sedan skrattandes gå över till grannen och berätta vad som hänt. Han kunde i sin tur inte heller göra annat än att skratta och sedan följa med över för att se kaoset med egna ögon.

 

På något vis har alltså varmvattenberedaren lossnat från väggen och landat på tvättmaskinen så att den tippat. Som tur var hade allt nog hänt strax innan jag kom hem och vattnet rann fint mot en av golvbrunnarna så det fanns ingen risk för att det skulle bli några vattenskador. Fick hjälp att stänga av vattnet och efter kontakt med försäkringsbolagets jour fick jag tag i en rörmokare som kom hit och såg till att jag åtminstone hade kallvatten.

 

Nu återstår bara en del kontakter med försäkringsbolag och rörmokare för att få någon typ av bedömning över vad som behövs åtgärdas och sedan är det bara att hoppas att det inte svider allt för mycket i plåmboken. Det var inte ritigt detta jag hade i åtanke då jag lånade lite extra till huset, men det är bara att acceptera att det ät så här vuxenlivet ser ut ibland - eller i mitt fall - lite nu och då. Nu vänder det nog ändå snart.