Var så trött när klockan ringde vid 7 i morse att jag knappt fick upp ögonen, men som tur var hade jag sambon hemma som påminde om att jag var tvungen att kliva upp ändå, eftersom jag bestämt träff med en vän för att ta en morgonpromenad. Efter lite trassel med näsblod och klädval tog jag mig ut i den friska morgonluften och hann nästan fram till mötesplatsen på avtalad tid.

 

Det blev en runda på drygt 8 kilometer och i vanlig ordning gick tiden alldeles för fort och vi var tvungen att skiljas åt. Vi bestämde oss för att höras nästa vecka igen och sedan skyndade jag hem till kylskåpet för att fylla den skrikande magen med lite frukost. Nu ligger jag i soffan under filten och försöker tina upp lite innan jag tar tag i dagen och gör något vettigt med den.